Ögat

Ögatär ett organ vars uppgift är att uppfatta ljus. Olika typer av ljuskänsliga organ finns hos nästan alla djur. De enklaste varianterna av ögon uppfattar endast om omgivningen är mörk eller ljus. Mer komplexa ögon används för att ge ett synsinne. Många komplexa organismer, såsom däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar har två ögon som är placerade på samma plan. De intryck som ges tolkas sedan som en enda tredimensionell bild, precis som hos människan. Kaniner och kameleonter är exempel på djurarter som har ögonen på olika plan, och får på så sätt två separata bilder.

Ögats anatomi

Strukturen i däggdjurens ögon är uppbyggd med uppgiften att fokusera ljus på näthinnan. Alla delar som ljuset färdas genom innan det når näthinnan är helt genomskinliga för att förhindra en förlust i ljusstyrka. Linsen i kombination med hornhinnan ser till att ljuset fokuseras på näthinnan. Ljuset orsakar kemiska förändringar i de näthinnans ljuskänsliga celler, som aktiveras och skickar nervimpulser till hjärnan.

Ljuset som kommer in i ögat via ett yttre medium såsom luft eller vatten, passerar först hornhinnan och vidare in i den främre ögonkammaren.Hornhinnanär rundad och står för den huvudsakliga (66%) brytningen av ljuset. Den främre ögonkammaren är fylld med kammarvätska, som är helt klar och liknar blodserum till sin sammansättning. Trycket från kammarvätskan gör atthornhinnanspänns ut och blir helt konvex, vilket är nödvändigt för att ljuset ska samlas på linsen. Bakåt avgränsas den främre ögonkammaren av iris, som är en ring uppbyggd av huvudsakligen ucker bindväv och stråk av glatt muskulatur. I iris finns det gott om melanocyter som producerar färgämnet melanin, och mängden melanin avgör ögonfärgen. Mitt i iris finns ett hål som kallas pupillen. Storleken på pupillen regleras av en ringmuskel och ett radialt muskelstråk. Pupillenkan liknas vid bländaren i en kamera, och ser till att ljusnivån i ögat hålls på en konstant nivå. Släpps för mycket ljus in skadas näthinnan, och om för lite ljus släpps in kan inte ögat uppfatta något. Innanför iris finns den bakre ögonkammaren och denna begränsas bakåt av linsen. Linsen är en konvex och fjädrande skiva som har till uppgift att fokusera ljuset på näthinnan. Innan ljuset når näthinnan måste det ta sig genom glaskroppen som är av geléartad struktur och fyller ut ögats insida. Glaskroppens har framförallt till uppgift att stadga upp ögat, utan att bryta ljuset.

Linsen är fäst vid utskott i corpus ciliaris via tunna trådar. Corpus ciliaris omsluter den ringformiga ciliarmuskeln. För att se ett föremål som befinner sig långt borta, slappnar ciliarmuskeln av för att få en större diameter, vilket leder till att linsen dras ut och blir plattare. När cilarismuskeln drar ihop sig fjädrar linsen tillbaka till en tjockare och mer konvex form. När vi åldras förlorar linsen gradvis sin förmåga att fjädra tillbaka, vilket leder till att det blir svårt att fokusera på näraliggande föremål. Flera brytningsfel kommer av hornhinnan och linsens form, och från ögats längd, till exempel översynthet, närsynthet, och astigmatism.

Omkring glaskroppen finns tre lager av vävnad. Det yttersta är senhinnan (sclera), som ger ögat dess vita färg. Den består av bindväv innehållande bland annat fibrin, och fungerar som ett skydd för ögat. Innanför den ligger åderhinnan, som innehåller bland annat kapillärer som levererar syre och näring till näthinnans celler, samt fraktar bort restprodukter. Näthinnan innehåller inga egna blodkärl. Melanocyter i åderhinnan ger innerögat dess mörka färg, vilken förhindrar att det bildas störande reflektioner. Längst in mot glaskroppen ligger näthinnan, som innehåller de ljuskänsliga tapparna och stavarna, samt nerver.

Näthinnan är alldeles slät för att maximera ljusabsorptionen. Den har dock två punkter som är annorlunda. Dels ”blinda fläcken” som är den punkt där synnerven går in, men även ”gula fläcken” som finns i ögats brännpunkt och är en liten grop klädd enbart med tappar.

Taggar: Ögat, Ögats anatomi, Iris, Pupillen, Näthinnan